Vilken vinter vi fått, precis såsom man drömmer om att vintern ska vara.
Idag gick det inte att komma undan längre - dammråttorna biter oss i hälsenorna och vår nya robot kommer inte förens i slutet av februari.

En promenad med Swing blev det iallafall sen ryckte vi tag i städningen. Tog en kopp kaffe på altanen, solen värmer ljuvligt.
Josefine och hennes kompisar åkte ut till ön och gjorde våfflor- de prickade rätt dag.

Vid fyra åkte vi till Rävgången för att närvara vid Peters minne. De hade ordnat en så vacker och stämningsfull minnesstund. Peter älskade att åka skridskor vid Rävgången.

Carl höll ett fint och kärleksfullt tal till sin far. Maria kunde inte närvara då hon olyckligtvis brutit fotvristen igår på skridskor och låg nu på USÖ i väntan på operation. Men barnen axlade allt med bravur.
Eva Aremalm sjöng stämningsfullt och vackert.
En tyst minut och en himmelslykta tändes och steg mot skyn.

Fackeltåg. De hade plogat ett hjärta på isen som var kantat med marschaller och alla hade var sin fackla, jättefin ceremoni.

🧡Tack för en mycket vacker och stämningsfull minnesstund för Peter 🧡 En kväll som minner oss alla att hylla livet och varandra under vår tid på jorden 🧡
En kväll som vi tar med oss som ett vackert minne av fina Peter🧡

Man ska njuta av livets goda sägs det och en enkel promenad med min gamla barndomsvän Anette blev verkligen en sådan stund. För en tid sedan var Robert och jag ute och gick denna slinga runt Oset. Första gången vi går denna trots att det är supernära hemma . Är det detta som kallas att vara hemmablind - måste vara det - för något så vackert, så nära får bara inte, inte besökas. Hur som, jag lade ut det på Facebook och Anette skrev "hör av dig nästa gång du tar en promenad vid Oset så kan vi ta sällskap - jag går där nästan varje kväll".

Sagt och gjort, vi gjorde sällskap. Mycket att tala om då det passerat en tid sedan sist och vi hann avhandla mycket på den härliga promenaden.

Det är verkligen så underbart vackert i Oset. Se själva.

Tänk vad fint det är med vänner. Anette och jag har följts åt ända sedan vi var 6 år. Vi bodde gårdarna bredvid varandra och lekte mycket. Sen gick vi i samma klass 1-7 innan hon flyttade vidare till Lillån. Efter en tid sågs vi mer och mer sällan för att mynna ut i inte alls under en tid. Sen sprang vi på varandra igen och började umgås och nu ses vi med jämna mellanrum. Det är det som är skönt med vänner man börjar där man slutade sist som om det vore igår trots att det gått en tid sedan sist.

Många minnen har vi tillsammans och med vår tredje vän Karin som också alltid var med när vi var små. Det blir en fin och lycklig barndom med goda, fina vänner.

Ett litet ögonblick, imorse, på min morgonpromenad med Swing slog det mig att JUST NU, i detta NU, var allt bra. Våren är i antågande. Ljuset och dagarna blir längre och längre, solens strålar värmde mitt ansikte när jag vände det mot den. Skatan byggde sitt bo. Scillan blommande vackert med sin skarpa blå färg mot den begynnande grönskan i marken, nässlorna börjar titta fram och erbjuder oss att plocka dem för en god och näringsrik soppa.
Allt är som vanligt i detta NU, allt var så stilla, så vackert i detta NU!
I samma NU finns en annan verklighet ett annat NU som inte alls är lika vackert och rofyllt som mitt NU. Ett virus 🦠 ett virus som fått fäste, grogrunden var tydligen god för dess överlevnad.
Jag tänker att allt vill leva och föröka sig så även ett virus. Nu gäller det göra grogrunden för detta coronavirus så dåligt som möjligt så att det inte kan fortsätta fortplanta sig utan återgå till att bli ett frö som inte kan gro och att vi sedan ser till att inte skapa en grogrund som passar för det igen.

En gång läste jag, tror det var på Svampen i Örebro, att allt som finns och som någonsin funnits är det som finns här och nu, det ändrar bara form.
Tycker det är så tänkvärt.
Om vi skapar miljöer som har hög, positiv, balanserad energi, så är det en miljö där denna typ av virus inte får fäste, jag tror att dess grogrund baseras på lägre energier, rädslor, hat, obalanser i det lilla som i det stora.

Så vad kan vi göra i allt detta? Jag vad vet jag, det är lätt att dras med in i rädslan och förtvivlan men om vi kan distansera oss för en stund, njuta av naturens magiska under som finns där för oss, som visar på hur vårt naturliga kretslopp ska vara så kan vi tillsammans skapa en ny grogrund där virus inte trivs.

Med detta önskar jag er alla att hitta ert egna vackra, sköna NU om så bara för ett ögonblick. Låt detta ögonblick av harmoniskt NU bli fler och sprida sig som en löpeld över vår vackra 🌍 jord. Kan Corona så kan vi - eller hur!
Glöm inte Paretos lag, 80/20 regeln, låt oss få det att tippa över åt rätt håll.