Coca-Cola Beach

En skön slapparmorgon på rummet blev det idag, det kan ju låta galet när man är på semester i främmande land. Men att ha semester ska ju handla om att vila och skaffa återhämtning. Och med denna härliga utsikt över havet och palmerna och med ljudet från havet var det så mysigt att ligga kvar i sängen och bl.a skriva gårdagens blogginlägg.

På frukosten satt ett par bredvid oss, jag hörde att de talade svenska så jag passade på att fråga om de hade några tips för dagen.
Coca-Cola Beach var tipset vi fick, det låg ett par kilometer från hotellet.
Vi tog bilen och åkte iväg, efter lite felkörningar hittade vi rätt. Inte lätt med skyltningen här, mycket står på Thai och mycket reklamskyltar överallt, så det gäller att vara uppmärksam.

En jättefin beach med lite folk, till skillnad från gårdagens. På Coca-Cola Beach fanns bara två restauranger, resten av den långa beachen var tom. Här såg det ut som den drömbild man har av Thailand.
Vi stannade här hela eftermiddagen ända tills solen gick ner. En magisk dag med mycket njutning för öga, kropp och själ.

Efter den goda lunchen började solen gå ner. Jag älskar solnedgångar. Att få sitta här vid havet och se den gula stora bollen, sakta gå ner, för att slutligen bli alldeles röd, är svårt att ta in. Sitter jag verkligen här? På något märkligt sätt vill jag att det ska kännas mer underbart än vad jag gör. Kanske är naturens under så mäktiga att vi kan se dem, njuta av dem men inte riktigt nå ända fram till den absoluta härvaron där tid och rum smälter samman och vi blir ett med nuet.

Därför vill jag förstärka upplevelsen genom ord och bild - för att inte glömma - för att kunna se det igen - för att kunna dela ögonblicket.

Kanske är det den felande länken till den totala härvaron - splittringen - kameran - bilden - tanken.

Lite funderingar som passerade mina tankar i solnedgången.

Nåväl så blev det och dagen var iallafall underbart skön ☀️

Gillar

Kommentarer