En promenad men min bardomsvän

Man ska njuta av livets goda sägs det och en enkel promenad med min gamla barndomsvän Anette blev verkligen en sådan stund. För en tid sedan var Robert och jag ute och gick denna slinga runt Oset. Första gången vi går denna trots att det är supernära hemma . Är det detta som kallas att vara hemmablind - måste vara det - för något så vackert, så nära får bara inte, inte besökas. Hur som, jag lade ut det på Facebook och Anette skrev "hör av dig nästa gång du tar en promenad vid Oset så kan vi ta sällskap - jag går där nästan varje kväll".

Sagt och gjort, vi gjorde sällskap. Mycket att tala om då det passerat en tid sedan sist och vi hann avhandla mycket på den härliga promenaden.

Det är verkligen så underbart vackert i Oset. Se själva.

Tänk vad fint det är med vänner. Anette och jag har följts åt ända sedan vi var 6 år. Vi bodde gårdarna bredvid varandra och lekte mycket. Sen gick vi i samma klass 1-7 innan hon flyttade vidare till Lillån. Efter en tid sågs vi mer och mer sällan för att mynna ut i inte alls under en tid. Sen sprang vi på varandra igen och började umgås och nu ses vi med jämna mellanrum. Det är det som är skönt med vänner man börjar där man slutade sist som om det vore igår trots att det gått en tid sedan sist.

Många minnen har vi tillsammans och med vår tredje vän Karin som också alltid var med när vi var små. Det blir en fin och lycklig barndom med goda, fina vänner.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229