Meditativ Yogavandring

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder. Det är så sant som det är sagt.

Idag hade vi anmält oss till en yogavandring i Blankhult. Skulle inte kommit på tanken att vandra i skogen i spöregn men nu var vi ju anmälda och var såklart peppade inför vandringen.

Vi träffades hela gruppen vid Blankhult varifrån vi utgick. Detta var en meditativ vandring i tystnad där vi fick fokusera på våra sinnen. I det vardagliga bruset är det mest våra tankar som hörs men när vi stillar tanken och fokuserar på vår hörsel, vår smak, vår lukt och vår syn upptäcker vi saker som vi annars lätt rusar förbi.



Vi stannade upp lite varstans efter vägen för att byta sinne och samtidigt göra några yogaövningar.
Hörseln👂vad hör vi? En fågel, vindens brus i fjärran, spraket av våra kläder, lövens darrningar eller regndropparna som faller till marken. Ljud långt borta, ljud nära, starka ljud, svaga ljud. Det var svårt att bara lyssna utan att tanken om och om igen hoppade in, fokus och tillbaka till hörseln igen. Skönt.



Smaken 👄 har du smakar på harsyra, granskott, tallskott, björk, lingon, blåbär? En del gillade det andra inte men att stanna upp och verkligen smaka.



Lukt 👃🏻 Alla dofter som omger oss, mer fantastiska och friska i naturen kan jag tycka. Rispa av blad från en björk och dofta, så gott det doftar och så friskt framförallt nu när det regnar. Sinnena bär också med sig minnen och just björkdoft efter ett regn gör att jag hamnar på Gustavsviks camping där vi, när jag var barn, på eftersäsongen, hade vår husvagn uppställd. Efter ett regn var lusten stor att springa ut och leka igen och doften av björk efter ett regn, mmmm det tycker jag om.

Ytterligare en doftfavorit dök upp. Den är inte så vanlig nuförtiden, Daldockan. Också här dyker barndomsminnen upp, Pappa, han, som jag minns det, älskade Daldockan och var säkert den som visade den för mig en gång. Eftersom den gjorde honom glad och gott förmedlade han såklart samma känsla till mig när han entusiastiskt visade mig Daldockan och samma känsla infinner sig hos mig när jag möter den i naturen. Jag blev så glad så jag bröt tystnaden
- Åh, Daldockor!



Synen 👀 vad är det viktigaste med det vi ser? Mellanrummen. Utan mellanrummen vore allt en stor klump. Titta på alla former, färger, storlekar och mellanrummen, visst bjuder naturen på en vacker balans, en vacker tavla.



Vi stannade halvvägs för fika. Säg den gång en fika smakar bättre än ut i naturen.



Så tittade solen fram en liten, liten stund och färgerna fick en annan lyster och liv.



Vi följde bäcken och lyssnade till dess olika sång, häftigt brusande från vattenfallet eller harmoniskt porlande eller helt stilla med en mjuk rörelse. Det är mäktigt att vandra med sina sinnen vakna.



En övning vi fick göra var att välja ett sorts träd vi tyckte om och sen stå stilla, sträcka ut armarna, upp, ner, åtsidan eller var helst du kände att de skulle vara och bara vara trädet. Kan verka flummigt men egentligen den naturligaste sak i världen, ta in en energi som stärker dig och gör dig gott, det kan väl aldrig vara tokigt eller flummigt?



Ängsullen, ovan ser ut som små älvor som dansar på myren och trädsvampen, bara den, vilken vacker färg och så fint den pryder trädet.
Ja, vår natur och vår planet 🌎 jorden har så oändligt mycket vackert att bjuda på så att idag ha fått tagit del av en liten bit av den har varit stärkande för både kropp och själ.



Tack Eliisa Andren och Annika Hübbinette Sundström för arrangemanget. Blev du också sugen att gå en sådan här vandring, följ dem på Facebook, så är ni med nästa gång de anordnar en Yogavandring.


Gillar

Kommentarer