Min Morfar

Bläddrade i Örebroar’n idag och läste artikeln om 1919 när plötsligt ett bekant namn dyker upp, Tage Gyllström.
- Morfar!
Tänk att han är med i tidningen, som jag, hans barnbarn läster idag, 100 år senare efter det att bilden togs.
Coolt ❤️



Här sitter min lille Morfar, 10 år gammal, och tänker säkert inte ens tanken att han en dag ska bli Morfar.

Men så blev det. Mormor Greta och Morfar Tage fick ett barn, min Mor Kerstin. Ja, egentligen fick de två barn. Mamma hade en bror, Bengt, som dog vid 1,5 års ålder i hjärnhinneinflammation.

Idag kan jag fatta hur hemskt och sorgligt det måste ha varit. Mamma var fem år då och hon har berättat att det hon minns är att det var konstigt att Morfar grät, men att det var roligt att alla släktingar kom.



Min Morfar var en härlig gubbe med massor av humor. Lite småfräck humor. Han hade nog lite entreprenörsblod i ådrorna. Han drev bl.a Gulfmacken som en gång låg på norr, strax innan Venaspåret, idag nån bilmek, tror jag. Handelsresande var också ett yrke han hade, minns inte allt vad prylar han sålt och så jobbade han ett tag som kamrer och med bokföring.
Det verkar som även den ådran föll på min lott.



Här hittade jag en bild på mig på min, antingen 10 eller 11 års dag. Alltså lika gammal som Morfar är på bilden i tidningen.

🎼 ...släkten följa släktens gång. 🎼

Morfar körde även speedway i sin ungdom, ingen aning om i vilken klass eller om han var duktig men jag vet att han hade några pokaler iallafall🏆



En bild till på lilla mig.

Morfar gillade att fiska. Jag minns en gång, på västkusten, när han, jag och min Far, som också heter Tage, följde med ut på en fiskebåt. Det gungade rejält och jag vill påstå att alla, utom vi 🤮 istället för fiskade. Vi fick upp en ål och plattfisk och ”vanliga” fiskar och jag tyckte det var fantastiskt spännande.
Jag fiskade, eller snarare metade mycket när jag var liten. Så fort vi parkerat husvagnen när vi var ute på somrarna och campade tog jag spöt och gick och fiskade. Här hade jag tålamod, jag kunde stå i timmar och vänta och till slut fick jag napp, någon liten mört eller abborre som jag stolt sprang hem med för att visa upp.
Fiska skulle jag gärna göra mer även idag, men det värsta är, att jag så här på äldre dar blivit blödig när det gäller masken o att ha ihjäl fisken 🐟


Det blev en liten, fin minnesresa tack vare bilden i dagens Örebroare.
Jag önskar du fanns kvar i livet nu så jag kunde ta del mer av dig, din humor, dina historier och att vi kunde åka ut och fiska och du kunde lära mig röka Harr.

Gillar

Kommentarer